Att rastplatsen Nyköpingsbro skulle gestaltas som en bro över E4:an var ingen självklarhet. Dåvarande Vägverket var mycket skeptiska till projektet och såg betydande säkerhetsrisker. Trafikdirektör Ström var dock fast besluten om att uppföra en restaurangbro enligt kontinentalt snitt, trots motstånd inom den egna myndigheten. Eric Ström såg restaurangbron som en rationell anläggning, där all service placerades över vägen i stället för i två anläggningar på var sida av motorvägen. Bron skulle sätta Nyköping och Sörmland på kartan med Sveriges första restaurang hängandes över motorvägen, utformad som ett utropstecken i landskapet. 
För Stig Selin, konstruktör på A-projektering och ansvarig för Nyköpingsbro, innebar projektet tät och delvis trög dialog med Vägverket. Vägverket ifrågasatte säkerheten och konstruktionens hållbarhet. Stig Selin och arkitekten Kenneth Ohlsson eftersträvade en lätt och smäcker konstruktion, dimensionerad likt en gång- och cykelbro medan Vägverket ville ha en robust bro dimensionerad efter Essingeleden. De olika förhållningssätten kring tolkningen av regelverk av en byggnad på en bro, ledde till en långdragen diskussion mellan Vägverket och projektörerna. Selin och Ohlsson fick till slut igenom sin önskan om en nättare bro. Inför invigningen valde dock Vägverket att avsäga sig allt ansvar för anläggningen och dess konstruktion. Trots det lyckades projektgruppen uppföra en hängbro med en smäcker gestaltning som tydligt talar om byggnadens arkitektoniska idé. 
Nyköpingsbro utmärker sig i jämförelse med sina kontinentala motsvarigheter genom att den uppfördes 1986, ungefär tjugo år efter restaurangbroarnas glansperiod i Europa.  Under dessa tjugo år hade två oljekriser präglat världen och under slutet av 1980-talet började medvetenheten om en gryende klimatkris öka och Sverige skulle snart kastas in i en förödande finanskris. För Nyköpingsbro, som kan sägas förkroppsliga modernismens optimistiska syn på bilism, innebar det att byggnaden inte var i samklang med sin tid. Det bidrog säkerligen till att byggnaden inte fick lika stor uppmärksamhet som andra byggnader för resande tillkomna under samma tidsperiod, såsom bussterminaler och flygplaster. Trots det är Nyköpingsbro ett välbekant landmärke för alla som rest längs E4:an förbi Nyköping de senaste trettiofem åren.    
Back to Top