Nyköpingsbro ligger i ett lätt kuperat kulturlandskap som domineras av jordbruksmark med mindre skogspartier, äldre byar och gårdar. Parallellt med E4:an löper Kiladalen, ett kulturlandskap med ett flertal mindre byar som Bergshammar, Väderbrunn och Vida. Landskapet har ett långt tidsdjup där den agrara användningen kan avläsas från bronsålder till idag. Genom Kiladalen går också den gamla landsvägen västerut mot Norrköping, som under lång tid kantats av vägkrogar och värdshus.
Krogar eller landsvägsvärdhus har funnits i form av utskänkningsställen åtminstone sedan medeltiden. År 1561 utfärdade kung Erik XIV en lag om att tavernor med mat och dryck skulle finnas utmed de stora landsvägarna. Bönder var skyldiga att hålla med skjutshästar, förråd av mat och dryck, samt mat till hästarna. Ofta gick flera byar samman och delade på ansvaret. 1615 beslutade staten att alla häradshövdingar ansvarade för att tillse att gästgiverier fanns efter landsvägarna med två mils mellanrum. Tavernorna blev ett sätt att skapa ett fungerande vägnät som kopplade samman riket.
Under 1700-talet skärptes kraven ytterligare och gästgiverier som ännu inte hade någon måltidslokal och gästrum för de resande tvingades att bygga sådana. Ägarna ålades även att tillhanda stall och vagnslider. Det beslutades också att på varje gästgiveri skulle en tavla med avståndsangivelser mellan angränsade gästgiverier hängas upp. Resandet intog då en mer standardiserad form, där man som resenär skulle kunna lita på att gästgiverier fanns med jämna mellanrum. Gästgiverierna blev orienteringspunkter i landskapet. När allt fler började resa under 1800-talet fråntogs byarna ansvaret att driva gästgiverier. Istället fick lokala affärsmän öppna gästgiverier som egen verksamhet.
Trots att färdmedlen förändrats från häst och vagn till bil har resenärens behov av vila, mat och sömn varit konstant. Liksom behovet av trygghet och förutsägbarhet. Rastplatserna är noder som kopplar samman vägnätet. Att idag resa längs med Europavägarna är att röra sig längs ett anonymt vägnät som kopplar samman länder och landsdelar, men sällan inkluderar lokalsamhällen. Idag är rastplatser och vägkrogar placerade i samhällens och städers periferi, där resande och lokalborna sällan möts. Nyköpingsbro är också ett exempel på en egen enklav, som omringas av en trädridå, utan utblickar till det omgivande landskapet.