Klimatkrisen ställer krav på att vi tar hand om det redan byggda. Det gör vikten av en god dokumentation fundamental. När byggnader får en längre livslängd, i många fall med en förändrad användning, behöver vi förstå byggnaderna. En lyckad restaurering, renovering eller transformation börjar med en god kunskap om den ursprungliga byggnaden.
Idag är det inte ovanligt att byggnader från 1980- och 1990-talen rivs. Dessa byggnader befinner sig i ett sorts vakuum. De är för gamla för att betraktas som nya och för nya för att betraktas som gamla. Tillräckligt lång tid har inte heller förflutit för att de ska ha blivit föremål för forskning eller dokumentation i någon större omfattning. Kunskapsläget om byggnaderna är därför relativt lågt. Att hävda ett bevarande utan kunskap om byggnaderna är svårt, för att inte säga omöjligt. Utan kunskap om byggnaderna kan inte argument om deras kvaliteter underbyggas. Byggnaderna förblir kulisser utan innehåll som med större lätthet kan rivas.
För att kunna dokumentera eller forska om en byggnad är arkiv en av de viktigaste kunskapskällorna. Men även i arkiven är materialet om det sena 1900-talets byggnader tunt. Bygglovshandlingar finns men ett mer omfattande källmaterial kring byggnaden och arkitektens intentioner saknas för det mesta. Handlingar har inte alltid samlats in eller arkiverats. Det kan verka paradoxalt att vår tid som kännetecknas av en ständig produktion av dokument och ritningar bevarar så få av dem för eftervärlden.
För att kunna ringa in vad en byggnad berättar om sin tid och vilka byggnadsdetaljer som är värdebärande krävs kunskap, kunskap om arkitekten och beställarens avsikt, men också om tiden byggnaden uppfördes i. Det är först då som restaureringsarkitekten och antikvarien kan ta informerade beslut. Kan byggnaden byggas ut med ytterligare en volym? Påverkas byggnaden om ett nytt fläktaggregat installeras på just det här taket? Vikten av kunskap och arkivmaterial understryks också i Venedigchartern som stipulerar att syftet med en restaurering är att bevara den historiska vittnesbörden som en byggnad bär på, samt att all restaurering ska utgå från historisk dokumentation.
Bristen på dokumentation kring den stora accelerationens byggnader är extra allvarlig då arkitektur från den här tiden vilar på idéer och koncept som inte alltid är avläsbara i den fysiska byggnaden. Hur ska vi bevara och restaurera en idé som vi inte känner till?
På Nyköpingsbro är det främst två arkitektoniska idéer som utan kunskap skulle kunna gå förlorade vid en eventuell renovering: torget och nyckeln. Restaurangbroarnas grundidé om att vara bilismens mötesplats, ett torg ovanför vägen, syns i planritningen för Nyköpingsbro. Torget är idag inte längre synligt då den ersatts av en godisbutik. Att grundsyftet var att bilisterna skulle kunna mötas ovanför E4:an går inte längre att avläsa.
Enligt den muntliga berättelsen om Nyköpingsbro är planritningen formad som en nyckel, en blinkning till Nyköpings historia. Informationen har inte funnits tillgänglig i några bygghandlingar utan kommit fram i våra samtal med de som arbetar på bron och dess konstruktör. Att byggnaden ovanifrån ser ut som en nyckel går inte att avläsa på plats i byggnaden. Den inverterade nyckelformen är inte heller självklart läsbar i planritningen för den som inte vet om tanken. Nyckeln är dock en viktig arkitektonisk idé som kopplar samman byggnaden till Nyköping. Torget och nyckeln visar på två arkitektoniska intentioner som enkelt skulle kunna byggas bort om inte byggnaden dokumenteras.
Behovet av dokumentation för att värna det sena 1900-talets bebyggelse är stort. Speciellt viktigt är att samla in den muntliga information som finns bland de som var aktiva när byggnaderna uppfördes. Dokumentation och kunskap om byggnaderna blir här en nyckel till en hållbar samhällsutveckling. Kunskap om byggnaderna förvandlar dem från stumma kulisser till levande individer som kräver ett aktivt förhållningssätt. Ett aktivt förhållningssätt där hänsyn tas till byggnaderna och deras kvaliteter så att fler alternativ än rivning uppstår.
/ H.W