Byggnadens mittparti svävar femton meter ovanför E4:an. Ett långsträckt inglasat rum fungerar både som offentlig plats i form av en restaurang och passage som förbinder den norra och södra sidan av motorvägen. Sorlet mellan serveringsborden skapar en surrealistisk kontrast till den brusiga omgivningen nedanför. Att befinna sig både ute och inne på samma gång, i händelsernas centrum men samtidigt ingenstans. En plats ovanpå en väg skyddad från vädrets krafter, i ett tidsdokument från 1986.
Fönsterrutornas glas är klara, men insidan är smårutig. Tillsammans skapar de en stor genomskinlig kanvas som vetter ut mot båda sidor av vägen. Fönsteröppningarna möjliggör en slags kommunikation mellan restaurangbesökare och bilister, om än bara i några sekunder. När bilarna passerar under bron fyller de serveringen med vibrationer. Ljudet i kontrast till de stora rutorna förvandlar bron till ett sjudande diorama. Hur kommer det sig att Nyköpingsbro gungar?
I samband med invigningen av bron genomfördes vibrationsmätningar. Den ursprungliga tanken var att de tvåglasade fönsterrutorna skulle släppa igenom ljudet från bilarna, att besökare skulle njuta av att titta på de förbipasserande bilarna. Människor skulle rikta blicken ut mot bilismen och känna den tvåfiliga europavägen breda ut sig under bron. Idag är vägen fyrfilig, ljudet starkare och mer påtagligt.
En ökande del av våra liv tillbringas i matvarubutiker, på flygplatser, hotell, motorvägar eller framför skärmar. Antropologen Marc Augé definierar platserna som “icke-platser”. Augé beskriver det senkapitalistiska fenomenet “supermodernitet”; en samtid utan historia eller framtid. Där vi riskerar att bli ensamma i vår modernitet. Nyköpingsbro kan betraktas som en icke-plats, samtidigt är den unik i sitt slag.
Giuliana Bruno beskriver den filmiska världens arkitektur i sin bok Atlas of Emotion. Där noterar hon de rumsligheter som presenteras i film och som skapar en vy för konsumtion; som i sin tur gör det tillgängligt för oss att resa till. Attraktionen som skapas av en specifik vy förvandlar åskådaren till besökare i rummet. Genom kameralinsen kan den ta del av rummet och på så sätt bli en turist. Nyköpingsbro, som har blivit en kontinuerlig destination, oavsett tiden vi lever i fortsätter den att leva. Dokumentationen av bron domineras av motorvägsvyer och de interiöra skildringarna är inte lika många. Även här, genom den dokumentära linsen, är vi vana att se bron från vägen. Genom bilrutans dimmade fönsterglas riktar vi blicken uppåt. För åskådaren blir Nyköpingsbro ett monument från en svunnen tid vi passerar likt en portal till staden.
Att stå där mitt på bron kan vi inse hur viktig den sinnliga registreringen är. Platsen kommer till liv genom ljud och vibrationer. Trafikens brus skapar en känsla av orientering och en kuslig trygghet. Bron är ensam i sitt slag och samtidigt del av modernitetens resandestruktur globalt. Genom resande blir Nyköpingsbro en tröskel till världen. Så åk till bron, ställ dig i mitten och känn efter. Nyköpingsbro gungar.
/ A.E.B