Vardagsmiljöerna skapar fonden till våra liv. Vi tar dem för självklara och upplever dem kanske som intetsägande. Men stannar vi upp och tittar ordentligt bär dessa vardagsmiljöer på berättelser om 1900-talets slut och vår samtid. Nyköpingsbro längs E4:an väster om Nyköping är en sådan plats – självklar, men med en unik historia om bilism och en ambition att sätta Nyköping på kartan. Vilka berättelser kan en rastplats, en vägkrog och en bensinstation med enbart fossila bränslen, bidra med i en tid av klimatkris och skenande bensinpriser?
I oktober 1986, samma år som mordet på statsminister Olof Palme, kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och filmen Top Gun, invigdes Nyköpingsbro i samband med att en ny sträcka av motorvägen väster om Nyköping öppnades. Den nya sträckan skulle bidra till bättre trafiksäkerhet eftersom den äldre Riksettan var en mycket olycksdrabbad väg. Nyköpingsbro blev ett led i Trafikverkets nationella satsning på rastplatser som skulle bidra till en lugnare och tryggare trafikmiljö.
Initiativtagare till bron var Eric Ström, direktör för dåvarande Vägverket i Sörmland. Ambitionen var att skapa en rastplats och vägkrog utöver det vanliga. Ström hade en tydlig vision om att uppföra en restaurangbro över motorvägen efter att ha sett liknande broar på kontinenten. För att uppföra bron anlitades företaget A-projektering från Västerås som åren innan hade ritat och projekterat en hängande konstruktion till Solvalla kongressbyggnad i Sundbyberg. Med hjälp av företagets specialkompetens var ambitionen att skapa en lätt och smäcker bro där resande kunde se ner över E4:an samtidigt som de tog en paus.
Den höga ambitionsnivån avspeglades också i verksamheten på bron. Stockholmskrögaren Willy Steinwender gav sig in i projektet genom att driva brons restaurangverksamhet. När bron öppnade hade den en à´la carte restaurang som erbjöd resenärerna trerättersmiddag och caféet hade ett eget bageri. Rastplatsen sågs även som en viktig knutpunkt för turister. Utöver mat och en vilopaus erbjöds även turistinformation och en presentshop med souvenirer. Personalen bar den nationalromantiska sverigedräkten som arbetsklädsel. Rastplatsen sågs som en nod i ett europeiskt vägnät där det lokala och det nationella skulle gå att uppleva.
Bordsserveringen på brons restaurang blev med tiden svår att upprätthålla och efter ett par år avvecklades turistinformationen och presentshopen, som sedan byggdes om och hyrdes ut till statliga hamburgerkedjan Clock. År 2002 sålde Willy Steinwender verksamheten till Rasta som driver hela anläggningen än idag. Bensinstationerna drivs av Shell sedan invigningen 1986.